Bakgrund: Tidslinjer Karlstad 1945-1960

Detta är bakgrundstexter till artikeln Tidslinjer Karlstad 1945-1960. Här finns närmare beskrivningar av vissa källors innehåll. Huvudartikeln refererar specifika delar av dessa källor på flera ställen i texten.

Hans Béäff berättar

Hans Béäff berättade följande för mig i aug-sep 2015:

Min far Sven lärde sig först segelflyga, men han drev en bilverkstad i Karlstad och var mek-kunnig, så egentligen hade han större intresse för motorflyg. Han lärde sig motorflyga runt 1946-47. Det var säkert i Värmlandsflyg. Läraren hette Lindblad och där fanns också en mekaniker Sahlman.

I Svens bilverkstad arbetade en mek som hette Hermansson som också flög. Han var delägare i en Klemm. En annan som flög i Karlstad var Arnold Linder. Han hade bilföretaget Linder och Forsberg där han själv jobbade som försäljare, men han var också chef för Värmlandsflyg. Tidningen Flyg nr 1946:2 har på sid 25 [en artikel](/text/broberg_rolf/Tidslinjer_Karlstad_45-60_bg.htm#Tidningen Flyg 1946:2 “Visa avsnittet som beskriver artikeln”) om Arnold Linder och Värmlandsflyg. Han var förresten bror till den kände organisten Alf Linder. Alf var organist i Oscarskyrkan i Stockholm och professor vid Kungliga Musikhögskolan. Och Arnolds dotter Christina är gift med “agenten 007” Roger Moore.

Ytterligare en flygare i Karlstad var Billy Huzell. Han var delägare i en Klemm, och han lär ha varit en äventyrare som gillade att åka fort både på land, till sjöss och i luften. Huzells var ett ganska stort företag både i Karlstad, Malmö och Stockholm.

Min far Sven ägde Cuben SE-BNI, men egentligen var de tre delägare. Den andra var Torsten Ståhl, och den tredje var John Albins som hade leksaksaffär och väskaffär i Karlstad, men han vågade aldrig flyga själv.

Sven var med om två incidenter med sin Cub. När han flög till Lidköping en gång var det dimma. Han låg på 1100 m höjd och var tvungen att treva sig ner genom dimman. Plötsligt fick han se skymten av en lada och släppte den inte med blicken. Han lyckades komma ner. En annan gång flög han med frun till en bekant som var bonde över deras ägor. Stickan som stack upp från flottören i bensintanken framför Cubens vindruta visade full tank, men den hade egentligen fastnat, och plötsligt stannade motorn när tanken blev tom. Sven lyckades nödlanda på en av bondens åkrar. Bonden kom ut men verkade mer bekymrad över sin åker än tacksam över att hans fru nu var räddad.

För mer om dessa och andra minnen från faderns Cub, se ett [utdrag ur boken Romstad som vi minns](/text/broberg_rolf/Tidslinjer_Karlstad_45-60_bg.htm#Romstad-boken om SE-BNI “Visa avsnittet”) nedan.

Namnet Béäff kommer sig av att min farfars far hette Bror Ferdinand Andersson. Initialerna BF blev Béäff. Han byggde 1905 det kanske första huset i Sverige som var avsett för filmvisning. Folk orkade inte säga att de skulle gå på biografen. Det var mycket lättare att säga att de skulle på BF. Någon annan biograf än Bror Ferdinands fanns ju inte i Karlstad då.

Boken “Romstad som vi minns” om Béäffs Cub SE-BNI

Karlstads Hembygdsförening gav 2009 ut boken ”Romstad som vi minns, från Klaravik till Bellevue”. Romstad är en stadsdel i Karlstad, och Hans Béäff skrev ett kapitel i boken. Ur det har vi fått Hans tillåtelse att återge avsnittet som handlar om hans far Svens Cub SE-BNI:

SE - BNI
Första gången jag flög var vi bara två personer i planet. Det var min far och jag. Min far hade köpt en Piper Cub tillsammans med vår granne, Torsten Ståhl, och den kände affärsmannen John Albins. Cuben tillverkades 1944 och finns nu i Östersund.

Min far började med att testa mina reaktioner i luften. Motorvarvet sänktes, planet stegrades brant. När det inte kunde stiga mer ramlade det ner mot marken. Det var som att hoppa ner från ett högt stup. Man hisnade.
– Slappna av, sa min far. Följ med i rörelsen.

Jag är fortfarande rädd för luftgropar när jag flyger. Räddningen kom i form av en spak, som far skickade över till mig. Planet hade dubbelkommando och jag satt främst.
– Sätt fast spaken i dess fäste, hörde jag. Följ sedan järnvägen till Arvika.
Och då gjorde jag det. Jag hade många gånger varit med vid flygfältet när far tog flyglektioner, så lite hade man ju lärt sig. När far övade i luften brukade jag öva bilkörning på flygfältet. Det var inte svårt att flyga högt uppe i luften, men vid start och landning var det far som tog hand om spaken.

John Albins ville aldrig flyga själv, så då var alltid min far med. Vid ett tillfälle ville John kolla något på marken. Han lutade sig ut för mycket och fick se sin fina Borsalinohatt singla ner mot marken. Det hade han råd med.

Det var inte helt riskfritt att flyga. Vid ett tillfälle skulle fader Sven skjutsa en bondhustru till Skattkärr för att bese bondgården från ovan. Framtill på planet ligger bensintanken. En tunn pinne går genom ett hål överst på tanken. Pinnen sitter fast i en kork, som flyter på bensinet och sålunda visar bränslenivån. Det min far inte visste vid starten var att pinnen hade fastnat. Den markerade full tank, men den var nästan tom. När de var ovanför bondgården stannade motorn . Då var goda råd dyra. Min far lyckades nödlanda på bondens rågåker. Hustrun tyckte att hennes man var mer orolig för rågåkern än för henne.

På andra sidan Vänern bodde min fars syster. Vid ett tillfälle när han besökte henne per flyg blev det dimma från 1100 meters höjd ända till marken. Han klättrade försiktigt ner och fick så småningom se taket på en lada.
– Den släppte jag inte ur sikte, sa han senare.

En lada betyder åkerfält. Han lyckades ta ner planet mellan några gärdesgårdar. Ytterligare en nödlandning fick han göra vid denna resa. En segelflygare, som var med som passagerare, skakade av rädsla.

På den tiden fanns inte radio och många andra instrument i planet. Vid en annan tur i dimma höll han planet på rätt ”köl” genom att hålla en halvt urdrucken flaska i ena handen och studera vätskenivån.

Även min mor prövade vingarna. Min far landade en gång på älven utanför vårt hus när det var vinter och planet hade skidor. Det samlades en hel del människor på Romstadsvägen. Det finns en känd bild av Marylin Monroe när hon håller i sina kjolar, när det blåser runt henne. Det var inget emot när min mor äntrade planet och luften från propellern grep tag i hennes kjolar. Här gällde det att ha hela och rena underkläder.

Då som nu fanns det inte så många privata plan i Karlstad och därför var det många Karlstadbor, som passade på att få en flygtur med far vid spakarna. Gustav Branzells hustru Emma yttrade vid ”nedkomsten”:
– Det var fanimej roligt det här.

Tidningen Flyg 1946:2 om Arnold Linder och Värmlandsflyg

Hans Béäff tipsade oss om följande artikel i Tidningen Flyg nr 1946:2 sid 25. Av upphovsrättsskäl kan vi inte visa eller skriva av tidningsartiklar exakt utan tillstånd. Men vi kan återberätta innehåll och visa bilder som är tagna före 1969. AB Aero Service som nämns i artikeln bytte 1947 namn till det mera kända Ostermans Aero AB.

“Vinterlärka” till Karlstad

Värmlandsflygs chef Arnold Linder ska just flyga hem
bolagets nyinköpta KZ III Lärkan från Bromma
till Karlstad. Foto i tidningen Flyg 1946:2.

AB Värmlandsflyg har köpt en KZ-III Lärkan SE-APE. Det är den första Lärkan som AB Aero Service sålt. Direktör Arnold Linder är chef för Värmlandsflyg och flög själv hem planet i början av januari. Men sitt flygcertifikat tog han i Malmö redan 1937.

Direktör Linder berättar att AB Värmlandsflyg bildades 1943. Nu har vi en provisorisk hangar på Karlstads flygplats. Den närmaste tiden kommer vi att ägna oss åt skolflygning. Vår flyglärare är Ingvar Lindblad som varit först elev och sedan lärare i Flygreservskolan. Första kursen är fullbokad, den börjar omedelbart och eleverna kommer att betala 75 kr i timmen både vid dubbel- och enkelkommando. Så småningom ska Värmlandsflyg bredda flygverksamheten, i första hand till rundflyg.

Aero Services försäljningschef Ove Huzell beskriver så det exemplar av Lärkan som Värmlandsflyg köpt. Han nämner bl.a. att den har en 10 hk starkare motor än vanligt – en Cirrus Minor II på 100 hk, att den är komplett blindflygsutrustad och att den har dragkrok för bogsering av segelflygplan.

P. M. signerade originalartikeln.

Karlstadsflygare på besök i Örebro 1947

I Flygtrafikjournalerna för Gustavsvik 1947 hittar man ett antal flygare från Karlstad som landade i Örebro.
Det var:

• Blivande Klemm-delägaren Olsson som skolflög.
• Värmlandsflygs lärare Nils Gösta Holmer i skolflygartagen.
• Den flyglärarutbildade Björn Willix som gjorde två skolflygbesök.
• Värmlandsflygs chef Arnold Linder som gjorde en privat tur.
• Blivande Cub-ägaren Sven Béäff som flög till och sedan från Stockholm.
• Värmlandsflygs mek Sahlman i det journalen kallar en firmaflygning.
• Vikstrand som gjorde en privat tur.

Alla besöken gjordes antingen i Värmlandsflygs skolflygplan KZ III eller i någon av bolagets två Cubar. Några av besöken var uppenbarligen privata turer där piloten hyrt plan från Värmlandsflyg. En av dessa piloter, Sven Béäff, hade också fått sin flygutbildning i bolaget och skulle senare skaffa eget plan. Fler kan ha gjort en liknande karriär, t.ex. den blivande Klemm-delägaren Olsson.