Segelflygklubbarna före och efter tilldelning av materiel från Flygvapnet

Använda förkortningar:
• FV = flygvapnet
• FK = flygklubb
• DK = dubbelkommando (läraren är med eleven i planet och de har var sin styrspak mm).

Klubbarnas situation 1952 före tilldelningen

I slutet av 1952 fanns i landet 39 stycken flygklubbar med registrerade segelflygplan. Då grundutbildningen fortfarande i första hand bedrevs med glidflygplan fanns det troligen några klubbar som bara hade glidflygplan, men dessa finns ej med i nedanstående sammanställning. Flera av de ledande klubbarna började överge grundutbildning med glidflygplan. Fortfarande användes vinsch som startmetod, men många tillämpade flygbogsering, från slutet av 40-talet ofta med Flygvapnets avlagda Sk15. De klubbar som var mest aktiva och som hade flest segelflygplan var Stockholm, Västerås, Malmö, Eskilstuna, Värmland, Örebro, Norrköping och Varberg-Borås. Några av de ledande klubbarna under pionjäråren, t ex Göteborg, Halmstad och Jönköping hade nu en mindre framskjuten ställning.

Flertalet av klubbarna som blev utan tilldelning när KSAK fördelade FV:s materiel hade troligen mycket liten verksamhet, ofta bara ett flygplan, förutom glidflygplan. Några klubbar hade dålig ekonomi, andra blev utan flygfält när Flygvapnet ockuperade civila flygfält. Vimmerby FK förlorade exempelvis Hultsfred. Göteborg blev utträngda från både Torslanda och Säve.

Nedan finns en sammanställning över antalet registrerade segelflygplan hos klubbarna 1952. ”Övningsflygplan” var Grunau Baby, LH-22 Babyfalk och en Hütter H 17. ”DK-flygplan” var Kranich och Slingsby T21. ”Högvärdiga” var Weihe, Olympia och en Moswey. Beståndet av bogserflygplan är något oklart som framgår av frågetecknen.