Norrlandsflyg köper flygplan

Agneta Molin är dotter till Olle Molin som var en av de tre delägarna i AB Norrlandsflyg. Olle bodde i Ljusdal och var disponent på Ljusdals Ångbryggeri. Ännu en av Norrlandsflygs delägare var bryggare, nämligen Folke Burström, disponent på Luleå Bryggeri. Trots det stora avståndet mellan orterna drev de flygverksamheten tillsammans.

Nu har Agneta hittat några sidor i familjens gamla fotoalbum som berättar om hur Olle och Rolf Gülich reste ner till Tyskland för att hitta plan att köpa till bolaget. Resan gjordes 1945, strax efter krigsslutet, Rolf Gülich var mest känd som tävlingsförare på motorcykel, men han var också ingenjör i Norrlandsflyg vid den här tiden. Här låter Agneta oss visa några bilder på Olle Molin samt bilderna från tysklandsresan.

Olle Molin

Några bilder för att ge en uppfattning om hur Olle såg ut vid tiden kring 1945.

Nedresan till Tyskland 1945

Olle och Rolf reste till Tyskland 1945 strax efter krigsslutet för att köpa militära flygplan som nu såldes som överskottsmateriel. Tyskland kapitulerade den 8 maj 1945, Japan den 15 augusti samma år. Stora delar av de amerikanska flygstridskrafterna i Europa flyttades bort eller avvecklades i augusti, september och december 1945 enligt engelska Wikipedias artikel US Air Forces in Europ, avsnitt “Postwar Europe”. Olles och Rolfs resa gjordes förmodligen mot slutet av året. Nog ser det lite novembergrått ut på flera bilder.

Att “Rolf” är Rolf Gülich står klart genom en bildtext vid en senare bild där han gör upp en affär om tre DC-3:or. Mer om detta nedan. Försäljningen av överskottsflygplan administrerades av United States of American Office of the Foreign Liquidation Commissioner i Paris, vilket förmodligen var anledningen till att resenärerna först gjorde en anhalt i Paris.

Tyskland efter krigsslutet

“Så här såg det ut” var texten över följande bilder i albumet. Men vilken stad är det? Tips mottages tacksamt.

Piper Cub

“En Piper Cub skulle man ha – bara provsittning” säger texten i albumet.

Rolf Broberg: Många Cubar användes i kriget för rekognoscering och upptäckt av fientliga bakhåll, för artilleriledning, som små ambulanstransportplan och ibland även för beskjutning med bazooka från lägsta höjd. De flög ofta helt nära marken mellan träden och höjde sig bara en stund för att se och rapportera hur artilleriet hade träffat. Därför kallades de för gräshoppor, “grasshoppers”.

De allra flesta Cubarna som användes i strid var säkert målade i mörkgrönt som den bakre Cuben i bild 7a och 7d. Men Olle sitter i en ljus Cub med texten ATC. Vad betyder ATC? USA hade ett Army Air Forces Training Command, AAF Training Command, som 1 juli 1946 omformades till Air Training Command (ATC). De sysslade med utbildning av militära piloter och teknisk personal, främst hemma i USA på behörigt avstånd från kriget. Så här i slutet på 1945 hade ombildningen till ATC ännu inte ägt rum, men kanske använde också föregångaren AAF Training Command förkortningen ATC. Det verkar rimligt att en ljusmålad Cub användes för utbildning snarare än för krig. Air Training Command och dess historia beskrivs närmare i The free dictionary.

Andra uttolkningar av ATC kunde vara Air Transport Command eller Air Traffic Control. Men en Cub är en myggviktare när det gäller transporter, och det är även tveksamt om trafikledningen på en flygplats har någon nytta av en Cub för sin verksamhet. Ändå kan förstås vilken flygande enhet som helst ha viss användning för ett litet plan som enkelt kan ta dem mellan närbelägna tjänstgöringsplatser eller transportera små men viktiga saker, så frågan kvarstår vad ATC på denna Cub betyder.

Jag noterar att det står en stor men mycket svag text “verboten” målad högst uppe på väggen bakom och över Cubens vinge. Det syns bäst på bild 7b. Troligen står planen i en raserad hangar, och man kan tänka sig att hela texten löd “rauchen verboten”, rökning förbjuden.

DC-3 och Norseman

“Rolf gör upp affärerna – 3 st av typ C-47 Douglas DC-3 köptes, 2 st jeepar + 3 st Norseman” står det i albumet.

Rolf Broberg: Jag tror inte att DC-3:orna verkligen köptes på stående fot, men de reserverades förmodligen för Norrlandsflygs räkning. Troligen har Rolf Gülich gått igenom dem, bedömt deras skick och kommit överens om ett pris. I ett kvitto från 20 juni 1946 framgår att Rolf Gülich för Norrlandsflygs räkning fått 399 100 kr från Rederi Svea för att köpa tre st DC-3 från United States of American Office of the Foreign Liquidation Commissioner i Paris. Överenskommelsen mellan rederiet och Norrlandsflyg om flygplansköpet gjordes den 3 juni och mellan Norrlandsflyg och säljaren den 18 juni 1946. Jag gissar att Rederi Sveas vilja att börja med flygtrafik i samarbete med Norrlandsflyg ligger bakom att tre plan reserverade redan 1945. Det var inte en affär som Norrlandsflyg enkelt kunde bära på egen hand.

De två jeeparna verkar däremot ha köpts på stående fot och lastats in i “kundvagnen”. I Norrlandsflygs lista på tillgångar som troligen skrevs i samband med bolagets likvidation drygt två år senare, den 20 februari 1948, upptas på sid 4 en jeep à 1000 kr. Det kan mycket väl vara en av de två jeepar som lastas in på bilderna.

SFF:s civilregister anger att Norrlandsflyg köpte tre st Noorduyn Norseman den 14 februari 1946. De fick svenska registreringar SE-ASA, ASB och ASC. Två av planen levererades av amerikanska piloter till Bromma den 4 mars 1946, det tredje kom eventuellt redan några dagar tidigare. Uppgifterna är motstridiga om planen levererades från Frankrike eller Tyskland. Eftersom säljaren hade sin administration i Paris, står det säkert Paris i dokumenten även om själva planen kom från ett flygfält i Tyskland. Hur som helst kom de tre Norsemanplanen att bli ryggrad i Norrlandsflygs efterkrigsverksamhet.

Tyvärr havererade Norrlandsflygs första Norseman redan vid ankomsten till Boden på grund av den dåligt (eller inte alls?) plogade banan. Och när det planet äntligen blivit reparerat, hade nästa plan just gått igenom den alltför svaga isen på Umeälven i Umeå. Ett av planen befann sig därför alltid på reparation.

Arado Ar 96

Rolf Broberg: Norrlandslyg hade två Arado Ar 96, SE-AOA och AOB. De användes för målbogsering och målflyg åt luftvärnet. Vid målbogsering drar planet något som liknar en vindstrut i en lång lina. Luftvärnet övar genom att försöka träffa detta rörliga mål. Vid målflyg siktar luftvärnet direkt på själva flygplanet, men då givetvis utan att skjuta. Detta var en verksamhet som Norrlandsflyg bedrev även under kriget när civilt flyg i allmänhet inte var tillåtet.

Bolaget köpte inte sina två Aradoplan under resan till Tyskland 1945. Planen hade nödlandat i Sverige under kriget med tyska flyktingar redan i augusti respektive september 1944 och fått svenska registreringar i februari 1945 med AB Industridiesel som ägare. Norrlandslyg blev officiell innhavare av planen först i maj respektive augusti 1946, men de fick säkert tillgång till planen så snart de fått svensk registrering. Industridiesel köpte in flera plan vid den här tiden, men jag misstänker att det alltid var för kunders räkning, inte för eget flygande. Det rimmar med Olles uppgift att Norrlandsflyg fick sin första Arado den 16 januari 1945. Det var ju då som planet fick svensk registrering.

Varifrån bild 9 kommer är oklart. Den kan vara fotograferad under resan och visar i så fall en annan individ än Norrlandsflygs egna plan. Men det kan också vara en bild som Olle fått från nödlandningstillfället i Sverige eller därefter, men innan det fick svensk registrering.

Bild 10 är nog ett tillrättalagt foto från Hitlertiden. Det har en stämpel på baksidan som anger “Arado Ar 96 B, Arado-Bildstelle Babelsberg”. Under finns en annan stämpel som anger “am 27.10.41 freigegeben durch Zensurstelle der Luftwaffe”, alltså godkänt av Luftwaffe för spridning redan 1941.

Olles kommentar “I was happy then – but now?!?” måste tolkas som att första Aradons anländande hade markerat starten på en ny expansiv tid för Norrlandslyg, men kommentaren måste ha skrivits till senare när staten förbjudit all flyglinjeverksamhet som kunde hota det statliga ABA, och Rederi Svea som konsekvens av det hade slingrat sig ur samarbetet med Norrlandsflyg. Bolaget stod plötsligt ensamt med ett stort underskott och hade inget annat än likvidation och konkurs att se fram emot.

Hemresan