Jan-Peter Möllerbergs bilder

De flesta av dessa bilder har tagits av Jan-Peter Möllerberg själv eller av hans far Evan som var med i klubbens bilsektion.

Gamla bilder

Jan-Peter Möllerberg: Min pappa Evan och Albin Ahrenberg på Bromma 1938. De lärde känna varandra 1927, då min pappa arbetade för Svensk-Engelska Mineraloljebolaget Shell, som det hette på den tiden.

Jan-Peter Möllerberg: Albin Ahrenberg vid ett besök på Gustavsviksfältet 1946. Här hukar han bredvid min lillasyster Gunilla och mig med vår mamma Siv bakom. Då var jag 4 år och min syster Gunilla bara 2 år.

Jan-Peter Möllerberg: Ahrenbergsbilderna får mig att tänka på Örebro bil-och flygklubbs årsmöten på Stora Hotellet. Som ung grabb fick jag följa med min pappa några gånger på dessa möten. En gång var när Olle Ringstrand var föredragshållare om sin atlantflygning med Piper Comanche från USA till Sverige. En annan gång var Albin Ahrenberg föredragshållare, då fick min pappa Ahrenbergs bok “Ett flygarliv” i gåva med dedikationen:   Gode vännen och snedseglaren Evan Möllerberg med trivsam erindran om 32-årig bekantskap.
   Albin Ahrenberg
   Örebro 17.4.59
När det sedan var dags för middag och senare på kvällen några groggar fick jag gå hem. Albin tackade sällan nej när det vankades grogg.

Albin Ahrenberg gillade Gustavsviksfältet. Anledning: Gräsfält som var mjukt att landa på, samt gratis parkerings- och hangaravgift. Vid hans besök för rundflygningar var det många Örebroare som ville upp och flyga med honom.

Jan-Peter Möllerberg: Min syster Gunilla och jag står vid den nya Stinson SE-BCK på Gustavsvik år 1947.

Rolf Broberg: Det var AB Aero-Frabh som köpte denna flotta maskin 1947. Den såldes 1949 till Aerobolaget i Borås, men återkom till Örebro 1952 med Arne Tengler som ägare. Planet skulle komma att stanna i hans ägo ända till 1985, då det såldes till Finland.

Jan-Peter Möllerberg: Prototypen SE-APN till SAAB Safir.
 

Jan-Peter Möllerberg: Autogiron SE-AFI. Det måste vara Rolf von Bahr i vit overall uppe i sittbrunnen. Planet ägdes på sin tid av Örebro Bil- och Flygklubb. Min pappa har tagit bilden.

Modellracerbilar

Jan-Peter Möllerberg: Den gamla Gustavsviksbanan av trä och masonit.

Claës Hagenfeldt: Bilarna kopplades till en wire som i sin tur var fäst på ett lagerförsett beslag på banans centrumpinne. De kom upp i en otrolig hastighet. Jag har för mig att topphastigheterna låg kring 200 km/tim. Det var helt omöjligt att följa dem med blicken. Man stannade vidundren genom att på tjurfäktarmanér sänka ner en trasa över banan som bilarna dånade in i. Det hela var mycket spännande att titta på.

Kenneth Johansson: Man kunde också stanna bilen med en kvast eller borste som påverkade en kort pianotråd som stack upp ett stycke från bilen och som var ansluten till en bränslekran. Träbanan var utsatt för väder och vind och blev rätt illa åtgången. Trots detta var aktiviteten ganska hög. Men när man rev bort alltihop och byggde en bana av betong verkade musten ha gått ur bilåkarna, för jag såg aldrig att man körde på den nya banan.

Jan-Peter Möllerberg: Min första tävling på Gustavsvik. Jag står på banan för att starta min bil, assisterad av Beng-Åke Sundqvist. Bilden är från 1956.

Claës Hagenfeldt: Det fanns två startförfaranden. En gaffel, påminnande om en dragstång, applicerades på bakaxeln varefter bilen puttades igång. En annan metod var att med hjälp av ett roterande bakhjul på en upp-och-nervänd cykel starta motorn. Därefter kopplade bilen till wiren och sedan slängdes ekipaget iväg utmed banan. Vid båda startförfarandena föste en medhjälpare wiren framåt i färdriktningen tills tillräcklig g-kraft hade uppnåtts.

Inge Eriksson: Jag var också med i modellsportsektionen och körde en mindre racerbil av padda-modell.

Jan-Peter Möllerberg: Jag och och Ulf Bratting mekar våra bilar på Modellsportens dag i Stockholm den 29 september 1957.

Jan-Peter Möllerberg: Min 1,5 cc-bil och mitt förstapris på Modellsportens dag i Stockholm den 29 september 1957.

Jan-Peter Möllerberg: Pappa hade jobbat för Svensk-Engelska Mineraloljebolaget Shell, men bytte 1949 till BP. De gjorde reportage om personalen i olika städer för BP-tidningen. En gång på 1950-talet gjorde de ett familjereportage hos oss med en bild av familjen samt en bild på mig och min hobby. Så kom bilden på mig hemma i mitt rum till. Fotograf var Åke Ahlstrand.

När pappa jobbade på Shell hade flygtankstationen på Gustavsvik också Shell, och när han bytte till BP gjorde Gustavsvik detsamma. Jag vet inte hur mycket han påverkade det, men han hade mycket kontakter och kände alla gamla företagsledare m.m, och flera av dem var ju också medlemmar i Bil- och Flygklubben på 1940-talet.

Gustavsvik på 1960-talet

Jan-Peter Möllerberg: På vänstra bilden kan man ana Mothen. Den är nog på väg att landa. Huvudstället verkar ha nått marken, men sporrhjulet är fortfarande i luften. Förmodligen har den dessförinnan släppt linan framför segelplanet. På nästa bild med K8:an står en av bröderna Cartwright i mitten och Hans Broberg till höger.

Rolf Broberg: Eventuellt är det jag som står längst till vänster vid K8:an på andra bilden, och mannen till höger är Hans Broberg som jag inte kände då, men som skulle bli min släkting när jag gifte mig med hans brorsdotter ett kvarts sekel senare. Min svärmor Ingegerd Broberg intygade i okt 2011 att det garanterat är Hans till höger. Jag tycker det ser ut som om Hans Brobergs egen bild på K8:an SE-SWP är tagen vid samma tillfälle.

Kanske är det också jag närmast Bergfalken på tredje bilden, redo att springa ut och dra hem linan när den har landat. Jag brukade ha en penna och en liten kalender i högra bakfickan där jag samlade registreringar. Även denna bild ser ut att vara tagen vid samma tillfälle. Molnen är ganska lika dem på Hans Brobergs bild.

Jan-Peter Möllerberg: Den 4-sitsiga KZ Lärkan SE-COK.

Jan-Peter Möllerberg: En gång på vintern ville Cessnan SE-EAC inte starta. Batteriet tog slut. Då körde jag fram min pappas bil så att vi kunde koppla kablar. Men vid nästa startförsök small det till och det tog eld under motorn. Jag backade kvickt undan bilen. Motorn hade blivit för sur och överskottsbensinen brann. Men vi fick snabbt fram en brandsläckare och kunde rädda noshjulet.

Rolf Broberg: Bilden på SE-EAC med Max framför hangaren kan vara från vintern 1962-63 då Cessnan var ny, eftersom det ännu inte blivit någon smutsrand från avgasröret. På nästa bild har en smutsrand blivit påtaglig. Är den naturlig eller rentav ett spår av det äventyrliga startförsöket som Jan-Peter beskriver? På den bilden ser man förresten just ett sådant arrangemang för provisorisk infästning av en bogserlina som jag beskriver i “När Mothen SE-COL blev vrak i Örebro”. Det kan förmodligen datera bilden till vintern 1963-64, då Mothen inte längre kunde bogsera och Beaglarna ännu inte kommit. Färgbilden med Ronnie bör tidigast vara från vintern 1965-66, eftersom Musketeeren (säkert SE-EKM) står i bakgrunden. Man ser även en Travel Air (säkert OH-BTA/SE-EWT) som i sin finska form möjligen kan ha kommit till Örebro redan den vårvintern.

Jan-Peter Möllerberg: Gästande Cessna C185A SE-EEM.

Jan-Peter Möllerberg: Ronnie Eriksson vid Arne Tenglers skidförsedda Cub SE-ATO när han och jag skulle flyga upp till Ånnaboda med den. Vi landade nedanför bilparkeringen. Snön var så lös, så jag fick gå ur Cuben och ta tag i stjärten när vi skulle vända kärran. Vi behövde lång startsträcka i den lösa snön. Jag kände nästan granriset från trädtopparna i baken när vi startade och flög iväg.

Flygeriet har blivit dyrt idag. På 60-talet betalade vi 48 kr/tim för Tenglers Cub och 95 kr/tim för Cessna EAB och EAC.

Rolf Broberg: Plattan på Gustavsvik. Till vänster står Beechcraft Musketeer SE-EKM som klubben skaffade i juli 1965. SE-EAS var en gästande Cessna 172 och den ljusbruna Colten SE-CRI som ofta syntes på Gustavsvik hade sin hemmahamn i Karlskoga. MFI:n SE-ENG blev klubbens nya bogserplan i mars 1967 efter att den sista Beaglen sålts. Eftersom MFI:n finns med, måste bilden vara tagen tidigast 1967.

Rolf Broberg: Klubbens bogserplan MFI:n SE-ENG havererade någon gång 1975. När, var och hur är okänt.
Vet du något om det, så berätta för all del för oss!

Jan-Peter Möllerberg: Lars borg var motorflyglärare på Gustavsvik.

SFF:s civilregister: Cessna 210 SE-CYZ blev dansk som OY-EGC juli 1966 till oktober 1967, då HB Subean i Örebro köpte den och den återfick sin svenska reg. Flygklubben blev innehavare en månad senare och använde den fram till augusti 1969, då Subean sålde den till Nyge Aero.
 

Jan-Peter Möllerberg: Ingvar Andersson var “an” i Subean. Jag träffade honom första gången 1956 i en affär i Örebro på Engelbrektsgatan nära hamnplan som hette Lek och Hobby. De sålde leksaker, flygplansmodeller och små dieselmotorer. De var störst i stan på modellmotorer på den tiden. Jag köpte min Webramotor där till ett pris av kr.49:50. Det var den motorn som jag installerade i min modellracerbil. Ingvar extraknäckade där när han inte gick i skolan. Senare lärde jag känna Ingvar genom Max Danielsson och Tor Hagenfeldt när de var på Gustavsviksfältet.

KB Bröderna Hagenfeldt

Rolf Broberg med stöd av SFF:s civilregister: KB Bröderna Hagenfelt var en klädfirma med huvudkontor i Örebro och butiker över hela landet. Direktören Jan Hagenfeldt flög ofta med firmans affärsplan. Våren 1963 började de med en Comanche SE-CKT. Ett tag lånade de en Twin Comanche SE-ECS, men 1965 skaffade de istället en Beechcraft Travel Air SE-EKA. Den havererade i januari 1966, se nedan, och ersattes av en finsk Travel Air OH-BTA som 1967 försvenskades till SE-EWT. Den byttes i sin tur mot en Beechcraft Baron SE-EKE 1968. Nu hade Hagenfeldts flygambitioner börjat utvidgas från det rena affärsflyget, vilket anas av namn som Aeroklubben i Örebro, Örebroflyg ek. förening och KB Örebro Air.

Jan-Peter Möllerberg: SE-EKA efter landning vid sidan om den upplogade banan. Fältvakterna Edström och Andersson hade plogat landningsbanan och satt ut fotogenlyktor i mörkret. Men i lyktornas ljus uppstod en skugga bakom plogvallen som såg ut som banan. Landningen började bra men slutade med rundslagning. Jan Hagenfeldt och hans passagerare kunde oskadda kliva ut och rapportera att SE-EKA hade landat …
 

Jan-Peter Möllerberg: Gustavsviksfältets bana 09 sedd inifrån cockpit inför landning med Cessna SE-EAB eller SE-EAC. Motorhuven syns längst nere i bilden.

Ronnie Eriksson och Debonair SE-EKI

Jan-Peter Möllerberg: Jag var klasskamrat med Ronnie Eriksson på Teknis i Örebro som vi gick ut 1967. Ronnie bodde egentligen i Arboga, men hade också ett rum i Örebro under studietiden. Flygintresset hade vi gemensamt. Ronnies far Ragnar hade Erikssons Maskinaffär i Arboga med egen hangar på Arbogafältet. Han var också styrelseordförande för Travelair Scandinavia i Norrköping som var generalagent för Beechcraft. Både Ragnar och Ronnie flög. Ragnars Debonair stod på Erikssons Maskinaffär. På Gustavsvik umgicks jag mycket med Max Danielsson, Tor Hagenfeldt, Ronnie och även med Claës Hagenfeldt när han var där.

SFF:s civilregister: Ragnar Eriksson hade en Ercoupe SE-BFZ 1950. Erikssons Maskinaffär i Arboga ägde sedan följande plan: Tri Pacer SE-BUS 1960-61, Tri Pacer SE-CLB 1961, Cessna 182 SE-CYA 1961-64, Debonair SE-EKD 1964-65, Debonair SE-EKI 1965-72. (Från 1989 Bonanza B36TC SE-KEE enligt Transportstyrelsen. Man kan gissa att det fanns ytterligare en eller flera Beechcraft däremellan.)

Jan-Peter Möllerberg: De två bilderna med Ronnie i SE-EKI är från 1967. Jag minns att Ronnie och jag en gång besökte Brännebrona med Debonairen. Det var ett kort litet fält där Ronnie fick ta riktig fart för att inte slå i trädtopparna.

Jan-Peter Möllerberg: De tre bilderna ovan är från sommaren 1967 när jag och Ronnie Eriksson var på väg till Danmark. Då träffade vi på Tor Hagenfeldt och Max Danielsson på Bulltofta. Ronnie och jag flög pappa Ragnar Erikssons Beechkraft Debonair SE-EKI medan Tor och Max flög Örebro Bil- och Flygklubbs Beechcraft Musketeer SE-EKM.