Texten i sökbar form

fältet och man fastslog att Billy fortfarande hade en liten men dock chans att rycka VM-titeln från den mycket skicklige fightern Paul Mac Cready.

Det var vid det här laget knappast någon som brydde sig så mycket om att René Comte, USA, landat i närheten av Bollnäs kl. 18.16 c:a 240 km bort, och inte heller att norrmannen Haydn med sin Olympia satt det andra norska distansrekordet under detta VM genom flyga ända till Älvdalen, 230 km.

Däremot noterades med en viss häpnad att Maks Arbajter, trots sin sena start och trots långflygningen till Halmstad dagen innan och den nattliga transporten tillbaka till Örebro, flugit ända till OSO Tännäs (!) med den mycket goda distansen 370,2 resp. 362,8 km i protokollet.

Denna rapport medförde att Billy Nilssons chanser att flyga tillräckligt långt för att slå Paul Mac Cready började bedömas mera optimistiskt av det stora flertalet.

Till detta bidrog i ännu högre grad nästa rapport, som meddelade att Milan Borisek kl. 18.30 landat SW Östersund (!) och landat precis på färdlinjen över målfältet Orsa och med den sensationellt goda distansen 412,0 km som resultat. Första flygningen över 400 km i en svensk segelflygtävling.

Kvar i luften befann sig nu bara de båda svenskarna Billy Nilsson och Tage Löf. Det

[Bild: Maks Arbajter, Jugoslavien, gjorde mycket starka insatser mot slutet av VM. Här sitter han i sin Weihe och får hjälp med startförberedelserna.]

blev lång väntan – liksom så många gånger förr i SM – på dessa båda “kvällsflygare”.

Slutligen kom rapporterna även från dem – och därmed var den förtätade spänningen

[Bild: En bild från startplatsen i Örebro.]