Yngve Norrvi: Segelflyg-VM i Örebro 1950. Särtryck ur "Ett år i luften 1951", Allhems förlag.
Texten i sökbar form
med 50-årsjubileet 1950. Polen sökte VM-arrangemanget samtidigt. FAI – såsom varande en samling av bålda diplomater – svarade att ingenting hindrade att vare sig Sverige eller Polen arrangerade VM, men FAI ville för sin del inte lägga sig direkt i den högst vänskapliga tvisten utan överlät generöst på polacker och svenskar att klara upp saken själva. Det hela löstes så att polackerna – efter ett mindre korrespondensutbyte – iakttog en vältalig och beskedlig tystnad medan svenskarna upprepade sin begäran vid FAI-konferensen 1949 i Cleveland. Varpå FAI tacksamt accepterade den svenska ansökan, som vid det laget fått benämningen mer eller mindre officiellt ändrad till erbjudande.
Vid Cleveland-mötet hade KSAK kommit så långt i sina förberedelser att organisationen för VM var i princip klar och KSAK:s representant kunde på stående fot ge direkta besked om hur det hela skulle komoma att läggas upp i stort.
Organisationsarbetet i KSAK hade då pågått så smått sedan hösten 1948. I oktober 1949 – sedan 1949 års SM var avklarat – började detaljarbetet inom en särskild kommitté, som därefter inte hade så värst många lugna stunder förrän efter prisutdelningen på Frimurarlogen i Örebro den 16 juli 1950 på kvällen, då Örebro stad några timmar övertog värdskapet för hela VM-samlingen.
VID ANMÄLNINGSTIDENS UTGÅNG hade inte mindre än 39 deltagare jämte markpersonal anmält sig. KSAK hade redan på förhand garderat sig mot för stort deltagarantal genom att med arrangörens rätt besluta att högst 30 tävlande skulle få vara med och högst 5 från varje land. Man ansåg nämligen att det skulle bli svårt att genomföra tävlingen med större antal dweltagare.
När det nu anmäldes 39, fick KSAK-folket en kär anledning att klia sig i de redan nu betänkligt uttunnade perukerna. Var skulle man börja skära ner antalet deltagare? Medge att det inte var någon lätt uppgift. Emellertid beslöt man att se tiden an en smula. Det kunde ju tänkas att någon fick förhinder …
Förhindren kom också. Först var de Ungern som backade ut med alla sina fyra piloter, av “tekniska skäl” som det hette. Nu var det “bara” 35 kvar, vilket i och för sig var en framgång även om man nog bra gärna skulle ha velat ha pustans söner med på enviget.
Efter någon tid visade det sig att också Polen med sina fem piloter måste ta sin Mats ur skolan – däribland Irena Kempowna, som skulle ha blivit ett speciellt dragplåster, såsom tävlingens enda kvinnliga deltagare. Någon motivering lämnades inte från polsk sida och arrangörerna hade endast att på en och samma gång beklaga att Polen inte kom med och glädjas åt att det förhandsbestämda antalet tävlande tycktes komma att stämma förbluffande bra med tävlingslusten och – deltagarförmågan hos världens segelflygare.
Tyvärr blev det ännu ett återbud. Hassan S. Kamil från Egypten, bl.a. känd för sina långbogseringar Zürich–Kairo, måste i sista stun dockså meddela att han tyvärr inte kunde komma. Och så var då antalet tävlande nere i 29. En aktningsvärd siffra det också, och en siffra som höll sig. Startlistan fick följande utseende:
H. W. Jensen
Danmark
Hütter 28
Sven Alm
Sverige
Weihe
K. A. Rasmussen
Danmark
Fi-1
Tage Löf
Sverige
Weihe
Jorma Haltiala
Finland
Weihex
Arne Magnusson
Sverige
Weihe
K. J. Temmes
Finland
Weihe
Billy Nilsson
Sverige
Weihe
René Fonteilles
Frankrike
Air 100
Per Axel Persson
Sverige
Weihe
Henri Lambert
Frankrike
Air 100
Ad. Gehringer
Schweiz
Weihe
Paul Lepanse
Frankrike
Breguet 900
Fr. G. Legler
Schweiz
Moswey III
Robert C. Forbes
Storbritannien
Weihe
Siegbert Maurer
Schweiz
Moswey IV
P. G. Mallett
Storbritannien
Gull IV
Karl Ruckstuhl
Schweiz
Moswey III
Lorne Welch
Storbritannien
Weihe
Max Schachenmann
Schweiz
Air 100
P. A. Willis
Storbritannien
Weihe
René Comte
USA
Moswey IV
A. G. Kleyn
Holland
Olympia
Paul B. Mac Cready
USA
Weihe
P. C. A. Malotaux
Holland
Olympia
M. Arbajter
Jugoslavien
Weihe
C. J. Haydn
Norge
Olympia
M. Borisek
Jugoslavien
Orao II
H. R. Lasch
Sydafrika
Air 100
Denna startlista var uppgjord med länderna placerade i alfabetisk ordning enligt engelsk stavning och piloterna från varje land i bok-
Dokumentets historik
| Datum | |
|---|---|
| 1951 | Allhems förlag ger ut texten dels som bilaga i Ett år i luften 1951, dels som särtryck. |
| 2014-10-03 | Helena Hegardt, vd på Atlantis förlag som övertagit Allhems rättigheter ger oss ok att publicera skriften i skannad och avskriven form om vi även får tillstånd från författarens arvingar. |
| 2014-10-08 | Yngve Norrvis söner Hans och Olle ger oss tillstånd med det uppmuntrande svaret "Ja tack, kul!". |
| 2014-10-11 | Publicerad här. |
